Att ha tid  Foto: Daniel Papic

Tusen gånger har jag tänkt att om jag hade tid kunde jag utveckla mitt fotograferande så mycket mer. Eller ja - som det har varit de senare åren har den knappt utvecklats alls. Men jag tror i alla fall på den tesen själv. Hur som helst så har jag inte den tiden jag tänker mig. Men man kan ju ändå vässa möjligheterna i de små ögonblicken man ändå har. I Ottenby Lund kommer jag på mig med att gå fort, runt en slinga. Det gör att jag blir lite tröttare. Då ser jag lite sämre. Man behöver hålla mer koll på vart & hur man tar sig fram för att inte snubbla med en massa tyngd som man sliter runt på. Då missar man det mesta som har med vilda djur att göra. En lätt tillbakablick några timmar visar mig att jag ställt klockan på 0430 en ledig söndag & stigit upp i mörkret. Morgon & avbrott i sömnen är min svagaste punkt på ett dygn. Men jag gör det. Jag rantar runt hemma & fixar frukost jag ska ha med mig så tyst som möjligt för att inte väcka någon. Hämtar iskalla grönkläder i garaget. Skyndar för att hålla nån slags tid innan morgonen & ljuset går förbi. Går tre gånger med grejor till bilen. Kanske behöver bilen tankas. Sen kör jag 53 km enkel resa för att komma till målet. Reservatet i Ottenby ÄR fantastiskt för den som gillar att vara i naturen. En halvtimme efter jag lämnat bilen kommer jag så på mig själv med att skynda runt i skogen. Vad skyndar jag till? Ingen har sagt att jag måste vara hemma ett visst klockslag. Men jag bestämmer iaf att nu när jag är här så vill jag vara just här. Så jag går 3 minuter & stannar stilla i 5 minuter. Då hör man ju djur som rör sig. Då vänder jag fördelen åt mitt håll. Jag vet innan & kan vara beredd & håva in. Det ger resultat direkt. Den här bilden är på inget sätt nå´t mästerverk. Men jag har faktiskt bara jobbat för den i fem minuter. Men fem lugna minuter är bättre än 120 stressade. Tänk när jag har 540 stillsamma minuter.