Jag är ringrostig  Foto: Daniel Papic

Det känns som ett par år sen med seriös utflykt för djurfoto. Saknar att vara stilla & vaka, det händer alltid nå´t. Runt 2005 började jag åka mer planerat till specifika platser för att få djurbilder. Jag har också absolut satsat på tekniska hjälpmedel som ger FÖRUTSÄTTNINGAR om man liksom uppnår dom. Som lång brännvidd kombinerat med högsta möjliga ljusstyrka. Och det är fantastiskt med räckvidd som även funkar i svagt ljus. Men efter den här kvällen bestämmer jag mig för att jag behöver ha en vettig andra-setup. Bredvid mig brukar jag ha 180:an på ett DX-hus. Den är ju dock så kort att jag inte ens tänker på den som ett alternativ att greppa när så´na här motiv dyker upp. För det gör dom ju. Ställer in siktet på 80-400VR, eller innan jag hinner slå till på den kanske Nikon släpper loss 300/4 med VR. Här satt jag på pass med tungisen på stativ riktad åt i stort sett andra hållet. Hörde ljud på ca 15 meters avstånd som jag spanade åt lite halvslappt. En halvtimme senare kommer fin bock & käkar där jag hört ljuden. En äldre 600:a på stativ nära marken svänger man tyvärr inte runt så lätt. Men jag försöker & misslyckas. Bocken både hör & ser mig & rundar mig men lugnar sig något när han är bakom mig. Nu vet man att man har en sisådär 20 sekunder på sig att göra nåt. Mitt enda alternativ är att haka loss från stativet & plåta på frihand, med manuell fokus, utan bildstabilisering. Sagt & gjort. Och det blev hyggligt bra om jag får säga det själv, om än för mycket bakifrån. Men jag vet att jag kunde haft flera minuter, kanske en halvtimme med den här pajsaren om jag hade en lite smidigare utrustning liggande på backen. Men det kanske kommer det med.