Nisse  Foto: Daniel Papic

Det jag kan om djuren som jag tar bilder på har jag lärt mig av honom. Vi har många kul minnen bakom oss. Med ring i örat & långt hår gick jag in till hans ateljé & frågade om jobb. Det gick vägen & jag gjorde manuella svartvita jobb i mörkrummet i all oändlighet. Han anställde mig & gav mig sparken & det tackar jag för - därför är jag där jag är idag. En kille med överseende; ateljé fotograf som han är så använde han så klart Hasselblad, ibland även vid djurfoto. Han hade åxå nå´t så fiffigt som en riskudde...den lade man i bilfönstret eller på taket & se´n kameran på den. Då i början var vi beroende av bilen när vi letade djur, det var mycket glest mellan dom på fastlandet ibland. Så många bilder sköts från bilen - & kudden var utmärkt att ha då. Nå´n så´n hade ju inte jag men jag tog i alla fall med en vanlig kudde. Och visst kom vi på en älg. Nisse gjorde sig redo med Hasselbladaren - man får endast EN chans med en så´n p.g.a. ljudet - och jag SLÄNGDE upp min kritvita kudde i bilfönstret för att kunna stödja min lilla kamera. Älgen chockades säkert svårt & drog innan Nisse hann skjuta. Han tog sig för pannan...& jag insåg det här med försiktiga färger tillsammans med djuren...Så hade han åxå ett Nikon-tele som såg ut som Hiroschimabomben som ristade in älgar på Kodachrome 200 filmerna. Det var då det - hans mustach är borta, min hästsvans likaså. Fortfarande uppskattar vi en kopp - eller ett objektivlock - med kaffe efter älgspanet.